Familjär genetisk hirsutism
Hirsutism är ett medicinskt tillstånd som definieras som överdriven och oönskat hår i ett mansliknande mönster i olika androgenkänsliga kroppsdelar (ansikte och/eller hals, bröst, nedre del av mage osv) hos kvinnor. Studier tyder på att det drabbar mellan 5-15 % av kvinnorna i varierande form beroende på egenskaper och att minst 5 % av kvinnor i fertil ålder lider av detta problem. Hirsutism är vanligtvis en yttring av en underliggande endokrin sjukdom som resulterar i androgen överaktivitet. Det kan även bero på icke-androgena orsaker, men det är mer sällsynt.
Denna störning som resulterar i en betydande psykisk stress präglas ofta av en stark familjär faktor. I Lorenzos studie av hirsutism (Se Lorenzo EM. Familjär studie av hirsutism) så utvärderades de familjära dragen med omsorg. Denna studie utfördes på 300 slumpvis utvalda kvinnor, oavsett rasskillnader, från en folkhälsoenkät i Michigan. Poängmönstret baserades på endast 5 kroppsregioner, nämligen haka, överläpp, bröst, mage och lår och poängräkningen var den konventionella 0-4. Denna undersökning registrerade inte en hirsutism kontrollräkning över 5 ibland något av fallen som undersöktes.
Denna familjära undersökning baserade sina resultat på 90 ”hirsutismprobander” och deras familjer. Det första steget i denna studie var att få tag på en familjehistoria från alla patienter. Därefter fick volonterande mödrar och systrar genomgå en partiell medicinskt test, men enbart på ansiktsytan. Denna grupp genomgick även en fullständig utvärdering av hirsutism och andra androgena undersökningar.
Resultat av undersökningen:
- Ökad förekomst av hirsutism bland kvinnliga släktingar.
- Acne och/eller frontal skallighet bland de manliga familjemedlemmarna till hirsutismpatienterna i undersökningen.<
/ul>
Den höga förekomsten av familjära drag av hirsutism blev slutsatsen. Denna ärftliga benägenhet ledde till följande förslag:
1. Många av de endokrina relaterade orsakerna till hirsutism visar en markant genetisk egenskap, särskilt i de vanligaste orsakerna till PCOS
2. De biologiska faktorerna bakom hirsutism och hårproduktion (exempelvis androgenreceptor-åtgärder, 5a-reduktas-aktivitet) kan även variera beroende på arvsmassan.
De starka genetiska varianterna av hirsutism kan bäst bedömas på patienter som har glest terminalhår på kroppen, kombinerat med en okänslighet för androgenreceptorn och en otillräcklighet av 5a-reduktas. Detta är på liknande sätt noterat i hirsutism med mycket mindre intensitet som setts i asiatiska fall med PCOS, trots liknande cirkulerande androgena nivåer. En vanlig genetisk anpassning som experter menar skulle kunna förändra aktiviteten på androgenreceptorn är antalet trinukleotider CAG upprepar i exon 1 av androgenreceptor-genen. Studier har visat att dessa trinukleotiders upprepningar skiljer sig kraftigt (d.v.s. vara polymorf) bland människor.
Enligt en experts synvinkel så kodar CAG-kodon för en lång sträcka av glutaminer inom aminoterminalan av transdomäner av androgenreceptorn.
Kortare CAG upprepningslängder i den N-terminala domänen av androgenen har också föreslagits i bildandet at hirsutism, även om det debatteras. Till exempel i en studie utförd av Vottero och kollegor, så har de inte hittat en variation i antalet CAG-upprepningar mellan hirsutismfall och kontroller och fann inget samband mellan antalet upprepningar och Ferriman och Gallweys sätt att räkna poäng för att utvärdera hirsutism. De rapporterade i stället att i de perifera blodlymfocyterna av 16 idiopatiska hirsutismfall att den längre av de två androgenreceptorernas alleler(d.v.s. möjligen den mindre kraftfulla) var företrädesvis metylerade (och därmed ickefunktionära). Därför drog de slutsatsen att genetiska modifieringar av androgenreceptorns verkan och förmodligen 5a-reduktas aktivitet kan förändra yttringen av hirsutism.