Den kliniska utvärderingen av hirsutism är viktigt för att bestämma lämplig behandling

Klinisk utvärdering av hirsutism

Hirsutism är en form av störning i hårproduktionen som drabbar kvinnor världen över. Oönskad hårväxt är dess främsta och mest uppenbara yttring. Dock kan detta ångestfyllda problem ha underliggande allvarliga sjukdomar som måste bli kliniskt diagnostiserad och utvärderas för någon form av omfattande behandling. Låt oss se hur se hur man bäst går tillväga för att få en effektiv utvärderingsprocess.

Ferriman Gallweys bedömningsskala för hirsutism

En detaljerad klinisk utvärdering av hirsutism bör börja med en vetenskapling bedömning av hårproduktionens störning. Ferriman Gallweys (F-G) bedömningsskala, etablerat 1961, är en vanlig metod. Initialt var bedömningsskalan baserad på hårväxt på elva kroppsdelar men senare har det fokuserats på nio områden. Poängkortet över varje plats på kroppen under undersökningen startar på 0 (ingen överdriven terminal hårväxt) till 4 (omfattande terminal hårväxt). Man adderar sedan de nummer man får, till ett maximum på 36. Medan de flesta experter hänvisar till en modifierad poäng på 8 eller mer för att diagnostisera hirsutism, så finns det vissa som föreslår en slutgiltig sammanställning av 6 eller mer räcker för att indikera hirsutism. Baserat på detta poängmönster och andra kliniska tester så kan hirsutism utvärderas att vara mild, måttlig eller svår.

Dock finns det några experter som råder till att denna metod som är starkt beroende av interobservanta avvikelser måste kombineras med mer specifika kvantitativa undersökningar, så som den allmänna sjukdomshistorian, läkemedelsanvändning, hårets vikt, tillväxttakt, mönster på skallighet, acne, hudsjukdomar, etc., för att kunna göra en fullständig utvärdering. Eftersom det finns ett antal sjukdomar som kan orsaka hirsutism, så måste även dessa upptäckas (genom bakgrundshistoria och en fysisk undersökning), för att kunna göra en ordentlig utvärdering.

Utvärdering av krämpor som kan orsaka hirsutism

Det finns olika sjukdomar som kan orsaka hirsutism, som kan grupperas som androgena och icke-androgena störningar. Eftersom androgener är det viktigaste hormonet som utlöser hårväxt så är denna kategorisering uppenbar. Låt oss kolla in de utvärderingsmetoder som finns för varje störning, baserad på denna tvåfaldiga gruppering.

1. Androgena orsaker

  • Polycystiskt ovariesyndrom (PCOS): Detta är den vanligaste orsaken till hirsutism. Andra diagnoser måste dock uteslutas innan denna slutsats dras. En historia av överdriven hårväxt bland familjemedlemmar kan vara en indikator. Associerade symtom inkluderar oregelbundna menstruationer, fetma, infertilitet, diabetes, högst blodtryck, familjehistoria av PCOS. Medicinska tester bör bestå av fasteglukos, insulin och lipidprofil, blodtryck och ultraljud.
  • Hyperandogenism: Större symtom är vanliga menstruationer, akne och hirsutism utan märkbar endokrin orsak. Kliniska tester inkluderar de med ökade androgennivåer och serum med progesteron i lutealfas. Frånsett detta, kontrollera om det tidigare använts någon form av retinsyra för att bota akne då det är en användbar indikator på hyperandrogenism.
  • Hypotyreos: Symtomen är svaghet, viktökning, register över en sköldkörtelsablation, obehandlad hypotyreos och amenorré. Måste omfatta ett test för TSH.
  • Hyperandrogen insulinresistent acanthosis nigricans syndrom (HAIR - AN): Huvudsakliga symtom inkluderar bruna sammetshyperpigmenterad hud (acanthosis nigricans), fetma, högt blodtryck, hyperlipdemi, etablerad diabetes i släkten. Viktiga undersökningar måste bestå av fasteglukos och lipidprofil, BP, fasteinsulin eller insulin nivå på ett 3 timmars glukostolerans test.
  • 21-hydroxylas icke-klassisk I adrenal hyperplasi (sen debut CAH): Detta syndrom kännetecknas av akut hirsutism eller virilisering, en etablerad familjehistoria av CAH, hämmad längd, och tecken på maskulinitet. Viktig medicinsk utvärdering är 17 - HP -nivå före och efter ACTH-stimulering > 10 ng/dL, CYP21 genotypning.
  • 21-hydroxylas-brist kongenital adrenal hyperplasi: Tecknen är mer eller mindre likt sen debut CAH, med medfödd virilisering. Nyckeltest är 17 – HP nivåer.
  • Hyperprolaktinemi: Detta är en sällsynt orsak till hirsutism och ytterligare tester bör först utesluta andra sjukdomar. Indikatorer är amenorré, galaktorré och infertilitet. Kliniskt test för prolaktin.
  • Androgena tumörer: Detta är också en sällsynt orsak till hirsutism. Större tecken innefattar ett snabbt växande hårmönster och virilisering över en spännvidd på 3-6 månader. Hirsutism som utlösts av PCOS utvecklas under flera år. Frånsett detta så bör patienten undersökas för bäcken massor. Läkarundersöknigen bör omfatta ett ultraljud eller en datormografi över buken/bäcken samt kolla testosteronnivån och DHEAS.
  • Cushings syndrom: Symtom är så kallat runt ”månansikte”, ”buffalo hump”(en fettknöl på nacken), bålfetma, hypertoni, hudbristningar- striare- på mage och lår, muskelförtvining och svaghet. En datortomografi för att granska binjurarna, mätning av kortisol i urinet under en 24-timmars period, samt blodtrycktester är viktiga kliniska undersökningar.
  • Hyperthecosis: En klinisk avbildning kan hjälpa till att upptäcka hyperthecosis som orsakar hirsutism. En förstorad äggstock utan follikulära formationer är den viktigaste indikatorn. För att bekräfta är det viktigt att man gör en testosteronundersökning. Om det cirkulerande testosteronstestets resultat är 2,5 gånger större än övre gränsen för normal eller 200 eller mer ng/dL, så kan det vara androgena tumörer. Emellertid, endast 20-30 % av kvinnor som når upp till dessa nivåer har androgena tumörer, eftersom de flesta kommer att ha hyperthecosis eller hyperplasi. Man kan även använda ett hormon som är gonadotropinfrisättande när man utvärderar en postmenopaus virilisering på grund av äggstockscancer.

2. Antiandrogena orsaker

Hirsutism som orsakas av andra faktorer än androgena störningar, är mindre vanligt och kan delas enligt nedan:

  • Akromegali: Amenorré, galaktorré, infertilitet kan vara generella uttryck. Dock måste man kontrollera om det finns andra problem först, då detta är en sällsynt orsak till hirsutism. Personen som gör utvärderingen bör genomföra tester för prolaktin.
  • Kroniska hudsjukdomar: Eftersom en stor funktion för håret är att skydda huden, så kan hudsjukdomar leda till hirsutism. En klinisk utvärdering av hudsjukdomar är nödvändigt.
  • Antiandrogena anabola droger kan ofta utlösa en allmän tillväxt på många vävnader, särskilt hår. En ordentlig utvärdering måste innehålla en detaljerad bakgrundshistoria när det gäller läkemedel och medicinering inklusive användning av Danazol, Norplant och anabola stereoider som kan ha hirsutism som en möjlig biverkning. Uteslutning av vellus hypertrikos måste göras.

3. Idiopatisk hirsutism

Idiopatisk hirsutism är den näst vanligaste orsaken till hirsutism näst efter PCOS. Även om det fortfarande måste göras en del forskning inom detta område, så har fall med denna typ av hirsutism ett bevisat överskott av perifer 5 alfa-reduktas process i huden och i hårsäckarna, andra variationer i androgen metabolism eller en större känslighet för androgenreceptorn men regelbundna menstruationer och normala serumandrogennivåer. Medicinska tester måste innehålla en daglig basal kartläggning av kroppstemperaturen, lutealfas progesteron, DHEAS, testosteron antingen follikulär basala 17-OH progestoron-nivåer eller en Cortrosyn stimulations III-test.