Förekomst av Hirsutism
Hirsutism är en störning i hårproduktionen som drabbar cirka 5-15% av alla kvinnor. Minst 5 % av kvinnor som är i fertil ålder lider av denna sjukdom. Även om dessa siffror som visar förekomst inte är slutgiltiga, med experter som ofta anser de vara en underskattning, så är de generellt accepterade. Enbart i USA sägs det finnas minst 4 miljoner kvinnor som befinner sig i premenopaus och har hirsutism. Tillsammans spenderar de 1,5 miljarder dollar årligen på hårborttagningsprodukter och andra processer. Hirsutism hos kvinnor definieras som en oönskad och överdriven terminal hårväxt i ett mansliknande mönster i varierande androgenkänsliga kroppsdelar.
Metoder för att fastställa förekomsten av hirsutism
Att mäta förekomsten av hirsutism är beroende av metoden man använder för att forska, samt av deltagarna i undersökningen. Den kliniska processen för att bestämt avgöra förekomsten av hirsutism är en subjektiv och observationsbaserad utvärdering av omfattningen på patientens störning i hårproduktionen tillsammans med medicinska tester. Dock finns det några mindre vetenskapliga metoder för att mäta förekomsten av hirsutism. Dessa är:
1. Ferriman-Gallway (F-G) poängberäkning
Detta är den mest etablerade och utbredda system för att mäta hirsutism. Metoden infördes 1961 och inledningsvis baserades den på förekomsten av elva olika områden som är, överläppen, hakan, bröstet, övre del av rygg, nedre del av rygg, övre del av buk, nedre del av mage, arm, underarm, lår och underben. Undersökningen genomfördes på en medicinsk klinik i Storbritannien och fallen bestod av 430 kvinnor som primärt var av vit etnicitet och mellan 15 och 74 år.
Poängkortet för varje kroppsdel som analyserades började på 0 (inget terminalhår) till 4 (massiv terminal hårväxt). Undersökningen föreslog även att hårproduktionen på underarmen och underbenet var mindre androgenreceptiva. Detta var ett viktigt fynd, eftersom androgen är det viktigaste hormonet som avgör produktionen av teminalhår och dess disfunktion är en av de orsaker till att drabbas av hirsutism. Utöver de andra nio kroppsdelarna så hade 4,3 % av de patienter som utvärderades en slutlig summa på över 7. Därav kom experter fram till slutsatsen att en summa av 8 eller mer antyder hirsutism. På senare tid har det kommit till modifieringar av metoden. Några har baserats på en analys av hårproduktion företrädelsevis i regionen där det förekommer polisonger, på underkäken och övre nacke eller regionen kring mellangården/perineum och detta har lett till nya mätningsprocesser.
2. Hatch med kollegors metod
Detta är också en variant av Ferriman-Gallwey tekniken. Hatch och hans expertkollegor underhöll det konventionella poängkortet från 0-4, men refererade enbart till nio av de platser på kroppen som bedöms av Ferriman och Gallwey. Underben och underarmar ingick inte i deras forskning.
Utifrån detta mönster så har många personer som undersöker, utfört egna undersökningar. En av dessa undersökningar gick ut på att granska 369 kvinnor som befann sig i pre-menopaus. Av dessa 7,6 %, 4,6 % och 1,9 % fick ett registrerat Ferriman-Gallwey resultat på 6 eller mer, 8 och 10, respektive och oavsett etnicitet(svart eller vit). Detta ledde till en variant av Ferriman-Gallweys poängsystem, där summan 6 eller mer markerar förekomsten av hirsutism.
Denna studie enades även med den generella uppskattningen av att hirsutism drabbar cirka 8 % av alla kvinnor. Den föreslog även att bland en uppskattad summa av 52 miljoner kvinnor i åldern 15-44 (US Census Byrå, juli 2000), i USA, så är över 4 miljoner pre-menopausa fall hirsuita. Av dessa så var hirsutism triggad av androgent överskott i majoritet.
3. Lorenzos studie av hirsutism
Denna studie utfördes på 300 slumpvis utvalda kvinnor, oavsett rasskillnader, från en folkhälsoenkät i Michigan. Poängmönstret baserades på endast 5 kroppsregioner, nämligen haka, överläpp, bröst, mage och lår och poängräkningen var den konventionella 0-4. Denna undersökning registrerade inte en hirsutism kontrollräkning över 5 ibland något av fallen som undersöktes. Därav, utifrån denna analys så drar vissa experter slutsatsen att den generella poängen varierar med vilket område som undersöks.
Bortsett från dessa tre mätmetoder för hirsutism så har det även gjorts studier som kvantifierar orsakerna bakom syndromet. De är även oumbärliga för en ordentlig form av förekomststudie av hirsutism. Nedan är en vanlig uppskattning (även om det förekommer flera variationer) av förekomsten av olika faktorer som leder till hirsutism:
- Polycystiskt ovariesyndrom (PCOS) – 70-80 %
- Hyperandogenism – 6,8 %
- Hypotyreos – 0,7 %
- Hyperandrogen insulinresistent acanthosis nigricans syndrom (HAIR - AN) – 3 %
- 21-hydroxylas icke-klassisk I adrenal hyperplasi (sen debut CAH) – 1,6 %
- 21-hydroxylas-brist kongenital adrenal hyperplasi – 0,7 %
- Hyperprolaktinemi – 0,3 %
- Androgena tumörer – 0,2 %
- Cushings syndrom – 0-1 %
- Idiopatisk hirsutism – 4,7 %
Det finns även några andra icke-androgena orsaker till hirsutism, men deras förekomst är mycket sällsynt.