Normal androgen hårväxt

Utvecklingen av människohår är en biologisk process som börjar i livmodern. Ett antal hormoner bestämmer generaliserad tillväxt av människohår. Av dessa hormoner så är det den androgena gruppen som är den viktigaste faktorn som avgör fördelningen mellan hår och utveckling i vår kropp. Progesteron och östrogen är de två andra hormonerna som har en mindre påverkan på hårets biologi.

För att kunna förstå normal androgen hårväxt på ett bättre sätt så måste du först veta mer om de tre typerna av människohår som finns och hur de ser ut.

De tre allmänna typerna av människohår

• Lanugohår: Denna första yttring av hår kan först ses hos det mänskliga fostret och är känt som lanugo. Lanugo är tät, mjuk, har ingen medulla (märgkärna)och är fördelat över fostrets yta. Denna typ av hår försvinner oftast i slutet av gravidititen eller i ett tidigt postpartumt skede.
• Vellushår: Detta är ett icke-pigmenterande mjukt, kort hår (ungefär mindre än 2 mm i längd) som förekommer i de till synes hårlösa kroppsdelarna hos människor.
• Terminalhår: Denna typ av hår har en märgkärna, är pigmenterat, tätt, grovt och längre än vellushår och finns i ögonbryn, ögonfransar, hårbotten, könshår, hår i armhålan, etc.

Fysiologin av den normala utvecklingen av hår

Människan har cirka 5 miljoner hårsäckar (varav 20 % är hårbotten) och mängden är genetiskt förutbestämd. De bildas efter födseln och mängden avtar normalt då man åldras. Fotsulor, handflator och läppar är de få områden som inte har några hårsäckar alls.

Den normala tillväxten och livscykel för hår består av tre stadier:

• Anagen är den aktiva tillväxtfasen. Längden på denna fas bestämmer den allmänna längden på håret.
• Katagen är involvutions-skedet/övergångsfasen, där håret slutar att växa och hårets tillväxt minskar.
• Telogen är det vilande stadiet, där håret tappas och den avslutar tillväxtscykeln.

Inom dessa tre stadiers livscykel för hår så bestämmer androgener tillväxten och transformationen från vellus till terminalhår. Omvandlingen och utvecklingen av vellus till terminalhår är en permanent, oåterkallelig och normal biologisk process som orsakas av androgener(testosteron och dihydrotestosteron) i de kroppsdelar som är androgenreceptiva.

Även om denna process kan omfatta ett antal tillväxtcykler, under vilken omvandlingen faktiskt kan vändas, så är det inte reversibelt då det fullföljts. Denna process startar normalt vid puberteten, fortsätter genom det vuxna, reproduktiva livet och minskar sakta med åldrandet och den reproduktiva statusen hos människor.

Androgen biologi och källor

Androgener är steroida och hydrofoba föreningar. De är generellt proteinbundna i plasman. Hos kvinnor så producerar äggstockarna och binjurarna androgener. De innehåller steroidgena enzymer som utlöser produktion av androgener från kolesterol. Det lager av huden som är perifer, är också en stor källa till androgen. Däremot kan inte perifer hud producera androgener från kolesterol, utan det kan snarare konvertera svaga androgener till mer potenta androgener för att utlösa en snabbare aktivitet.

Androgen verkan på hår

Testosteron är det viktigaste cirkulerande androgen som bestämmer hårväxt. 5a-reduktas omvandlar testosteron till dihydrotestosteron (DHT) i hårsäcken. Det kraftfulla dihydrotestosteronet driver sedan den dermala papillen att skapa ett terminalt hår med myalin av ett vellushår. Andra mindre potentiella androgener såsom androstendion och dehydroepiandrosteron (DHEA) kan även de omvandlas i huden till testosteron och dihydrotestosteron för att framkalla mer hårväxt.

Variationerna i androgenreceptorn och 5a-reduktas faktorn av huden på en särskild kroppsdel, bestämmer dess androgenutlösta mönster på hårväxten.

Som ett exempel, huden på ögonfransarna, ögonbrynen och de laterala och occipitala aspekterna av hårbotten (främst icke-sexuell hud) är jämförelsevis mindre känsliga för androgener. Å andra sidan så är ambosexual hud (inkluderar den nedre blygd triangeln och armhålorna) mer mottagliga för androgener där vellushår omvandlas till det terminala slaget med den lättaste androgena utlösaren. Processen för omvandling till terminalhår i dessa regioner av kroppen börjar i tidig pubertet, med endast en minimal ökning av de adrenala androgena nivåerna.

Sedan finns det hud inom de sexuella områdena (bröst, nedre del av buk, nedre del av rygg, lår, överarmar, haka, ansikte och övre bäckentriangel) som enbart är känsliga för höga nivåer av androgener. Bildandet av terminalhår i dessa delar är mansliknande och när de inträffar hos kvinnor kan detta diagnosisteras som hirsutism och dess tillhörande orsaker så som polycystiskt ovariesyndrom (PCOS), hyperandrogenism, hypotyreos, hyperandrogen insulinresistent acanthosis nigricans syndrom (HAIR-AN), 21-hydroxylas icke-klassisk I adrenal hyperplasi (sen debut CAH), 21-hydroxylas-brist kongenital adrenal hyperplasi, hyperprolaktinemi, androgena tumörer och Cushings syndrom, etc.

Följaktligen, fastän androgener är avgörande för en sund utveckling av människokroppens hår, så kan eventuella variationer i dess normala nivåer ge upphov till olika medicinska komplikationer.