Hirsutism och dess biologi

Hirsutism är en sjukdom som påverkar produktionen av hårstrån. Denna sjukdom drabbar cirka 5 % till 10 % kvinnor. Det främsta symptomet är en tät, grov och oönskad hårväxt i de delar som motsvarar de manliga och på olika kroppsdelar så som ansikte, hals, bröst, nedre delen av magen etc. Hirsutism leder ofta till en social och psykologisk ångest hos patienter, förutom relaterade kliniska störningar och risker. Men det finns en god nyhet för dessa patienter och det är att det idag finns ett antal moderna och effektiva behandlingar av hirsutism.

För att förstå biologin av detta fysiologiska fenomen så är det viktigt att komma till roten av orsaken. Först måste du veta vad som orsakar problemet. Även om det i första hand orsakas av en endokrin sjukdom så kan det även ligga flera andra faktorer bakom hirsutism.

Orsaker som är endokrinrelaterade

Om man utrycker det enkelt så är detta markerat med follikulär eller endokrina fel, vilket resulterar i ett överskott av androgener, ett överskott av testosteronutsöndring och reaktionen av hårsäckar till androgener. Alla dessa förutbestämda faktorer som är genetiska leder till oönskad hårväxt. Den mest förekommande orsaken till detta fenomen är Polycystiskt ovariesyndrom (PCOS) och det är upp till mellan 70-80% av patienterna som är drabbade.

Medicinskt präglas PCOS av follikulära cystiska formationer i äggstocken och upptäcks genom ett ultraljud och ett medicinskt test för biokemiska oegentligheter så som förhållandet mellan ökad LH: FSH-hormon, serum LH mer än 10 IU/L, minskad SHGB och en oproportionerlig serumtestosteronnivå. Utöver hirsutism så kan PCOS även visa associerade symtom som amenorré eller dysfunktionell uterin blödning, fetma, infertilitet, oregelbunden menstruationscykel och acne.

Andra mindre utbredda endokrinutlösta orsaker till hirsutism inkluderar hyperandrogenism, hypotyreos, hyperandrogen insulinresistent acanthosis nigricans syndrom (HAIR-AN), 21-hydroxylas icke-klassisk I adrenal hyperplasi (sen debut CAH), 21-hydroxylas-brist kongenital adrenal hyperplasi, hyperprolaktinemi, androgena tumörer och Cushings syndrom.

Orsaker som är icke endokrinrelaterade

Orsaker till hirsutism som inte kan spåras till en central endokrin abnormalitet betyder att de inte är relaterade till det överskjutande androgena syndromet. Dom är av tre följande varianter:

• Oönskad hårväxt av akromegali
• Hårets grovlek och täthet beror på en kronisk hudkänslighet, eftersom en stor del av håret är till för att skydda huden
• Användning av icke-androgena anabola droger resulterar även den i den totala ökningen av vävnader vilket även inkluderar hår. Detta kan orsaka hirsutism-liknande symtom som kallas för vellus hypertrikos. Hypertrikos känns även den igen med att ha en oönskad hårväxt, men av det icke terminala (vellus) slaget, särskilt i icke-sexuella kroppsdelar.

Idiopatiska orsaker till hirsutism

Den idiopatiska faktorn är den näst vanligaste orsaken till hirsutism näst efter PCOS och spåras till 6-17% av fallen. Även om den detaljerade biologin över denna orsak fortfarande forskas på så är det så att patienter med denna typ av hirsutism har ett bevisat överskott av perifer 5 alfa-reduktas process i huden och i hårsäckarna, andra variationer i androgen metabolism eller en större känslighet för androgenreceptorn. Det främsta symtomet är även överflödig terminal hårväxt i kroppsdelar som är androgenreceptiva. Dock förblir både mens (ägglossning) och serumandrogennivåer opåverkade.

Patienter med idiopatisk hirsutism måste utvärderas med följande medicinska tester:

• En daglig basal kartläggning av kroppstemperaturen
• Lutealfas progesteron, DHEAS, testosteron.
• Antingen follikulär basala 17-OH progestoron-nivåer eller en Cortrosyn stimulations III-test

Studier av den här typen av hirsutism fann att i de perifa blodlymfocyterna hos vissa patienter den längre av den två-androgena receptorerna var ”företrädesvis metylerade”( och därmed dysfunktionella). Härav, föreslår experter att det är sannolikt att genetiska modifieringar av androgenreceptorsfunktionen och eventuellt 5-reduktas funktionen kan ändra yttringen av hirsutism.

Behandling av hirsutism

Klinisk behandling av hirsutism måste kontrollera eller åtminstone bromsa bildandet av nytt terminalhår utan att skada de befintliga hårsäckarna. Behandling av hirsutism orsakat av endokrina orsaker kan göras genom androgen suppression, perifer androgen blockad i kombination med mekanisk/kosmetisk eller lokal borttagning och destruktion av oönskade hårstrån. Det är också av största vikt att de patienter med hirsutism som dessutom lider av övervikt går ner i vikt. Både på grund av att bli av med oönskat hår snabbare, men även för att förhindra att de får diabetes. Dessa patienter får hjälp med viktkontroll genom en ökning av SHBG som därmed minskar de fria androgennivåerna.

I stora drag bör behandlingsprocessen involvera en kombination av följande steg:

• Androgen kontroll
• Perifer androgen granskning
• Mekanisk/kosmetisk eliminering och förstörelse av de oönskade hårstråna
• Topisk terapi

Du kan utnyttja en kombination av dessa metoder (genom att följa de fyra strategier som anges ovan) för effektiv behandling:

• P-piller (OCPS)
• Spironolakton och antiandrogen
• Flutamid och finasterid behandling
• Metamorfin och pioglitazon insulin sensibilierande ämnen
• Kosmetisk och mekanisk hårborttagning såsom blekning eller kemisk hårborttagning, plockning, vaxning, rakning och mer permanenta förfaranden som laserterapi, elektrolys etc.
• Aktuella metoder som 11,5% Eflornithinekräm

Emellertid måste man vara medveten om att de flesta behandlingarna har några biverkningar och du bör veta om dem innan du väljer mellan de olika behandlingarna.